Dyhrs liv

Robin och jag har beslutat oss för att åka till Danmark på en veckas semester i början av Juni. Nu kanske du säger att det är väl knappast ingen vansinnesresa? Nej, det är det naturligtvis inte om inte man beslutar sig för att göra det på moped förstås. Detta är precis vad Robin och jag har bestämt oss för, vi skall helt sonika åka moped från Lenhovda i Småland ner genom Skåne och ett varv runt själland vartefter vi styr hemåt igen.
Inför en dylik expedition ställer man sig naturligtvis frågan om man kommer att klara det personligen, men också om mopederna kommer att klara en resa på uppåt 1000km. Detta är frågor som vi får reda ut på vägen tillsammans med andra frågor såsom, vart skall vi sova för natten, vad skall vi äta, hur skall man köra för att undvika motorvägar och vad gör vi om vi eller mopparna havererar. Nåväl, det får lösa sig helt enkelt.
Nu innan vi skall åka återstår egentligen bara ett problem, jag har ingen moped, eller rättare jag har många mopeder men inte som är lämpliga för en så lång resa.
Därför har jag satt mig för att sätta ihop en Yamaha DT, som Simon sedan kan få när han fyller 15.
Således blir det många kvällar i garaget framöver, förhoppningsvis hinner jag klart innan vi skall åka.
Jag/vi kommer löpande att rapportera om bygget och naturligtvis även resan ner när det väl blir dags.

Knäppte lite bilder från en skogspromenad, som vi gått ett par gånger, när vi har campat på Orrefors Camping. Nellie hade så roligt att hon tog ett ordentligt skutt, ut i något som hon förmodligen trodde var en grön gräsmatta men som sedermera skulle visa sig vara iskallt vatten täck med pollen. Hon hoppade rätt ut i ena slussen så jag fick med livet som insats försöka rädda henna från drunkningsdöden.

Det är andra gången i år vi är i Orrefors med husvagnen och sanningen att säga börjar vi bli ganska glada för det här stället om man för ett ögonblick bortser från det usla internet som finns här.
Vi har solat, vandrat och tittat på vattnet i stort sett hela dagen och gosse vad snabbt vänjer sig den här fridulla lyxen, jag skulle lätt kunna övertalas att flytta hit permanent.
Här följer lite bilder från platsen,

Jag är på väg till Stockholm, i akt och mening att spendera en vecka på hotell i huvudstaden. Så långt låter det väl ganska trevligt men tyvärr är jag inte på väg upp för en veckas, tycker jag, välförtjänt semester utan i jobbet. Jag har på mystiska vägar lyckats boka upp möten hela veckan utan möjligheter att fly så nu är det bara att ta skeden i vacker hand och bege sig.
I går kväll övergick frugan sig själv i köket genom att tillreda en utsökt plankstek som sköljdes ner med ett gott Amerone-vin och några liter mjölk, en värdig familjemiddag innan husbonden ger sig av till Stockholm.

Våren är på gång. cabben är på gång och jag själv är på gång om än i ringa omfattning. Hur som haver tog vi cabben på en första tur för året, det var kallt och blåsigt även om solen sken, men visst var det trevligt, ändå.

Det har gått två veckor sedan min vita vecka tog slut och jag måste säga att den har varit allt annat än angenämt under den tiden.
Vi for ju iväg till konsert med Kaizers Orchestra på onsdagen och på torsdagen blev jag riktig dålig i hela kroppen med frossa och ont i halsen. Det skulle visa sig att det var någon sorts flunsa som fullständigt slog undan benen på mig och som höll mig kvar i flygspaningsläge i en vecka eller så. Jag tror aldrig jag har varit så dålig i hela mitt liv, det är mycket sällan jag ligger till sängs men den här åkomman gjorde susen.
Nåväl, nog om sjukdom, jag är ju på benen igen om än en smula sargad,
I helgen har vi varit i Danmark och hälsat på farsan som för ovanlighetens skull var pigg och glad som en lärka. Christian, Bithiah, Janni och jag for ner tidigt på morgonen och hade en trevlig dag i Korsør som avslutades på värdigt vis i korvkiosken på hamnen i Korsør. Vi köpte en 50″ TV åt farsan, som börjar bli lite skumögd på gamla dar så nu kan han titta på nyheterna med rejäl bild och ljud. Mest av allt blev pappa glad för en chokladask som Janni hade med sig , den satt han och sög på en bra stund under vårt besök, inte asken alltså utan innehållet.

Morrn!
Vågen visade 101,7 200gram mer än den borde, men jag är ganska nöjd ändå, speciellt med tanke på att jag ju, i rimlighetens namn, måste ha lagt på mig lite muskler i veckan med tanke på alla promenader och det ena med det andra.
Nu upphör min dagliga bevakning av med och motgånger, istället återkommer jag med mer i viktfrågan nästa måndag.

Tjingeling

Idag sken solen ikapp med mitt inre det var varmt i solen men iskallt i skuggan.
Dagen började vid 7 rycket och eftersom familjen sov passade jag på att ta en promenad på 6,7km utåt Bostorp (Herråkra) innan de fick ögon
Efter hemkomsten vaknade familjen och jag drog ut Janni på en rejäl runda runt sjön och vidare in i skogen och hemåt, totalt 9km.
På kvällen tog jag ett ärovarv på drygt 4km, mest för att komma upp i över 20 km på en dag, vilket jag aldrig har varit innan.
Totalt blev det 20,11km till fots, det är faktiskt en bra bit när man tänker efter.


Totalt denna vecka har jag gått 59,69km och frugan har haft vänligheten att följa med mig på mer än hälften av alla promenader, så även Simon som vi tvingat ut med våld eller hot om våld


Nu är jag emellertid en smula trött i benen och en liten stund i verkstan får krona verket.


På förtäringssidan har jag skött mig fint, inget onödigt skräp, godis elelr alkohol av något slag.


Jag berättar inte allt detta för att få beröm eller ryggdunkningar, jag gör det för att jag känner att jag måste skärpa mig lite extra när jag vet att folk läser om vad jag tar mig för, på så sätt hjälper ni mig utan at anstränga er, viss känns det fint.


Imorgon (måndag) på morgonen skall det bli kul att se vad vågen visar, förhoppningsvis har alla ansträngningar givit resultat, men jag måste motvilligt medge att det inte känns så, jag känner mig lika tjock som innan men jag känner ett helt annat ork, så det har jag åtminstone fått ut av det hela.


Jag återkommer imorgon bitti med resultatet av vägningen.

Vilken underbar dag, solsken från morgon till kväll, men kall så hälften hade varit mer än nog.
Jeanette och jag fick tvättat bilen både in- och utvändigt, och det var verkligen välbehövligt, nu känns det som om vi har fått ny bil igen.
Efter biltvätten fick motorcyklarna sig en omgång och avslutningsvis tömde jag baljan och gjorde rent värmeaggregatet i den. Det känns som om man har fått miljoner saker uträttade bara för att solen tittar fram och skänkar en mängd c-vitaminer och annat nyttigt åt en behövande.

Janni och jag gick 7,9KM och själv har jag gått minst 10 mil fram och tillbaka till baljan och runt huset, så nog har det slitits skosulor under dagen. På vår promenad träffade vi Mikaela och Johannes, med avkomma och hundar, en förtjusande liten grupperingen, helt enkelt. Efter en stunds parlamenterade styrde vi åter mot skördevägen, rejält genomfrusna, men glada och nöjda på det hela taget.

Säga vad man vill om tiden men går det gör den i alla fall, den femte dagen i en vecka som alltmer framstår som lyckad har tagit slut och när detta skrivs har den sjätte dagen redan tagit sin början, om än med knapp marginal. Eller uttryckt på något som påminner om begriplig svenska så skriver jag detta lördag morgon eftersom fredagen bara tog slut innan jag hann reagera.
Hur som haver var gårdagen inte kantad av så mycket mer än jobb, jobb och åter jobb. Vi hann bara en promenad på 4 KM vilket ju är i lägsta laget, enligt mitt sätt att se det.
Därutöver förlöpte dagen som den skulle och den avslutades på värdigt vis med en suschi-middag på Växjös bästa Suschi-restaurang på Båtmanstorget. Frugan och jag ”svålade” i oss 25 döda fiskar eller om det bara var bitar av döda fiskar, det skall jag låta vara osagt, hur som helst var det gott, mättande och enligt den något naiva servitören nyttigt som sololja på en badstrand, eller något ditåt.
En fredag utan en fredags-pilsner är inte bara en ovanlighet här i familjen det är också det närmaste man kan komma hets mot folkgrupp utan att hamna på löpet, men det fungerade, trots farhågor om motsatsen, om sanningen skall fram så skänkte jag det faktiskt inte en tanke, men så kan man väl inte säga som Dansk?

Nåväl mina damer och herrar en ny dag hotar och jag tänker dela den med min familj efter bästa förmåga, tjingeling!