Dyhrs liv

Jag har börjat med LCHF!
Jag har ju gått ner från 105 till 95 på några månader och av någon anledning har viktnergången stagnerat och legat still i två veckor. I min besvikelse över att inte har gått ner trots idogt motionerande och fettfri mat beslöt jag mig för att ta en titt på LCHF som i teorin tilltalar mig mycket -Ät dig mätt på fett, grädde och undvik stärkelse och socker. Det låter ju enkelt och helt i paritet med hur jag tycker livet skall vara. Jag pallar inte med någon bantningssjufräs där jag måste äta 27 gånger om dagen eller där jag måste gå och lägga mig hungrig, det funkar inte för mig, visserligen går jag ner i vikt men det känns som kroppen är i olag och att det goda i livet tas bort.

Nåväl, nu har jag kört LCHF i en vecka och gosse vad det har vänt upp och ner på begreppen om vad som är nyttigt och vad som inte är det. Jag har gjort en hel del misstag och ätit fel men i slutet av veckan kom jag på rätt köl och det känns som om jag kommit igång nu.
Till att börja med blev jag yr och fick lite huvudvärk vilket tydligen är vanligt när man lägger om kosten, det försvann emellertid framåt onsdagen.
Jag vet inte om det har med LCHF att göra men gosse vad jag sovit gott i veckan, jag brukar alltid gå upp vid halv sex eller sex men nu har jag sovit till framåt halv åtta varje dag, om det beror på LCH eller inte vet jag inte men skönt är det. Jag känner mig dessutom lugnare i kroppen och mät på ett trivsamt sätt som jag inte gjort på länge.

Man säger ju att man inte skall väga sig första veckan men jag har känt mig tvungen att hålla koll, så inte vågen stack iväg alldeles för mycket uppåt så jag har faktiskt vägt mig varje dag, vilket jag inte kommer att göra nästa vecka.

Min totala viktnergång har varit 1,6 KG vilket betyder att jag nu ligger på 93,7, vilket i sin tur betyder att jag har 3,7 kg kvar tills jag får gränsla nya hojen.

Jag kör vidare en vecka till så får vi se, det är faktiskt ganska kul och gott.

I detta hus finns det inte mindre än sex cyklar i olika grader av förfall. De cyklar vi har, som inte är tävlingscyklar, lever en undanskymd tillvaro i armod och misär. Det är inte mycket kärlek de fått genom åren, men nu skall det bli ändring på det!

• Janni
Jannis hoj saknar ekrar i bakhjulet men verkar i övrigt vara i topskick, ett par nya ekrar har införskaffats och en del tålamod har uppbådats inför det tålamodsprövande uppdraget att rikta ett skevt bakhjul. Som tur är är tålamod min starkaste sida, NOT!

• Simon!
Simons hoj köptes in igår med söndring växelmekanism, rostig kedja och ett relativt stort behov av kärlek och olja. Det är en Trek, ingen dålig hoj och med tanke på det ringa priset om fem av de halvlånga (500) så får det väl sägas vara ett projekt som man inte kan får förlorande ur. Hur det blir med den saken får vi se men faktum är att Simon varit utan egen cykel i tre år sedan jag körde över hans gamla med Jeepen, Ooops!

• Robins
Robins cykel har fått en del kärlek genom åren men behöver ändå en genomgång, lite olja och uppmuntrande tillrop. Jonnen har varit utlånad till Simon under en längre period vilket säger en del om underhållsbehovet
Robin är däremot noga med sina grejor så efter denna rundsmörjning så lär den hålla ett tag.

• Carstens
Min Garry Fisher är ett sorgligt kapitel, den har i princip aldrig haft fungerande hjul, de punkterar så fort man gränslar hojen och trots idoga ansträngningar med nya slangar och kontroll av överspända ekrar så punkterar den ändå. Nu skall den få nya slangar och nya däck och punkterar den en gång till så blir det återvinningstationen nästa. Jag där vid lag utfärda en varning för den som står i begrepp att köpa ny cykel, köp inte en Gary Fisher även om det är ett fint namn, det är skrot trots att det inte är en billig hoj, den ligger prismässigt strax under Crecent, men som sagt, möghoj! Köp en cresent istället då slipper du problem! Detta exemplat har haft problem med Vevaxeln, växlarna, handtagen och som sagt däcken som punkterar lika fort som man hinner lappa dem.

Erbjudande till dig som läser så här långt!
Om du kikar förbi med din hoj under dagen och problemet inte kräver för mycket handpåläggning så fixar jag den med, hojen alltså, nu när jag ändå har verktygen framme, jag räds inget! Har du tur och uppför dig som folk kan det obehag du utsätts för belönas med en kall pilsner i trygg omgivning. OBS! Gäller endast idag jag är inte till övermått intresserad av din cykel så kom inte rännande med den i morgon men idag är det fri lejd, det är ju trots allt stora cykelfixardagen på skördevägen

Vi ses i stan (verkstan)

Idag har det varit ett underbart vårväder så jag kände att det var dax att plocka fram cabben och ge den lite kärlek inför sommarsäsongen, lite bättre stereo och en rundsmörjning skall väl räcka. Den täckta varianten kommer att ställas undan och plockas fram till nästa höst/vinter.
Tog ner cabben till sjön och knäppte lite bilder som belv hyfsat bra, tänkte dela med mig lite.

Idag var hela familjen bjudna till sonens residens. Min godhjärtade och matglade son bjöd på en formidabel lunch, med varm leverpastej, fläskfilé i gräddsås, sill, jäger meister och kall Tuborg (FF). Där rök den bantningen, men det var det värt.
Tack för maten Robin!

Jag har inte haft lust att skriva något på min blogg på ett tag, men de senaste dagarna har jag fått lite uppmuntrande tillrop och ryggdunkar så lusten har infunnit sig igen. Nedan följer en liten uppsummering sedan jag skrev på bloggen sist.

1. Jag har kört undan minin, lusten ville inte riktigt infinna sig, så nu står den i garaget på kontoret och väntar på mina omsorger.
2. Robin har flyttat hemifrån, faktiskt till Jeanettes och mins första lägenhet ipå Storgatan i Lenhovda.
3. Jag har köpt MC, BMW K1200GT, en touringhoj som jag först får köra när jag gått ner 15 kilo, vilket jag förhoppningsvis har gjort snart.
4. Påbörjat en viktminskning som tills idag har minskat min kroppshydda med lite drygt tio kilo.
5. Köpt en Saab 9-3 Aero, identisk med min cab fast med tak, skal bli kul att se om folk ens lägger märke till att det är två olika bilar.
6. Renoverad vardagsrummet och Robins rum som numera är mitt kontor, här hyrde vi in byggare och målare för att göra jobbet lite snabbare.
7. Renoverad sovrummet och satt upp lite bioutrustning så jag kan se Touren och annat i 120″

Det har säkert hänt mer än detta men det är nog en hyfsad summering, men vad skall hända nu då, för stiltje är som bekant inte min grej.
1. Det skall bli en del husvagnsåkning under våren/sommaren har vi bestämt, bland annat skall vi till Simrishamn i slutet av april.
2. Det blir en tur till Italien på hojen under maj-månad.
3. Robin och jag har planerat en långhelg i Danmark som traditionen bjuder, gärna i Saaben, helt cabben då, men det får vi se.
4. Njuta av livet med vänner och bekanta.
5. Njuta av livet på landsvägarna med tramphojen och Simon.
6. Njuta av livet med en god biff på grillen och en kall ramlösa i näven.

Det är nog ungefär där ribban ligger, vi skall inte renovera något på huset, trädgården eller andra projekt, jag har inte ens planerat att jobba något med minin, hur otroligt det än kan låta.

Som vissa av er vet så är Jag är galet intresserad av cykling både när det gäller konventionella cyklar och motorcyklar. Därför har jag beslutat att följa cykelgänget på en del av Giro d’Italia rutten. Med tanke på min bristande kondition och väl tilltagna rondör har jag beslutat mig för att genomföra loppet på motorcykel och inte på tramcykel.
Tävlingen börjar i Danmark den 5 maj och avslutas den 27 maj med en spektakulär etapp den 26:e på Passo dello Stelvio. Jag skulle gärna vilja se början och även slutet men inser at jag inte kan vara iväg hela 21 dagar, eller varför inte egentligen, det får vi se.

Hur som helst tänker jag mig en trevlig runda till Danmark, mitt andra hemland. Är själv båtflykting som vederfarits nåden att bosätta mig i Sverige 1986. Sen tänkte jag eventuellt parkera hojen på ett tåg genom Tyskland alternativt köra ner för egen maskin. Därifrån tänkte jag köra till Pontedera/Pisa och därifrån är det lite oklart.

Det kommer inte att bli någon högfartstouring, men som vi säger på danska en ”hyggetur”. Tyska öl-sorterna måste kartläggas och den goda maten måste ätas med inlevelse och emfas.

Mer info om girot:
http://www.steephill.tv/giro-d-italia/

Här är rutten:
http://www.steephill.tv/giro-d-italia/#route-map

Det har, som bekant, varit lite ledighet här kring jul och nyår så jag har naturligtvis haft lite mer tid än vanligt till minin.
Jag är ju en smula pedant och därför har jag haft ett, för mitt ringa intellekt, stort pådrag innanför skalltaket i förhållande till frontens utformning. Från fabrik var passformen inte riktigt 100 och den har bestämt inte blivit bättre av att jag svetsat ihop hela fronten i fri hand. Om man tittar på fronten på en fabriksny mini så ser man att springan mellan skärm och huv inte alltid är rak och det har sedan början stört mig till den milda grad. Jag beslöt därför att springan på min bil inte skulle bli ojämn kosta vad det kosta ville. Således har jag fått kapa upp skärmen på två ställen för att rikta till kanten mot huven till en godtagbar nivå. Kalla mig pedant, perfektionist eller vad du vill, men har jag lagt två års arbete på ett projekt så skall detaljerna vara på plats.
Hur det än må vara med noggrannheten så är det ett faktum att fronten numera är provmonterad i sin helhet, det fattas lite spackling här och där men i det stora hela är fronten på plats.
Anledningen till att jag monterar alla detaljer innan lack är att jag vill vara helt säker på att det inte kommer att bli problem vid monteringen i slutet. När väl bilen är lackerad vill man inte stå där med en lykta som inte passar eller en huv som inte går att stänga.
Bakändan på bilen är från en 2003 mini cooper men framändan är från en 1960 årsmodell MK1 som den heter. Grillen har jag beställt i England tillsammans med mustachen ovanför, alltsammans är originala delar från fabriken som tillverkade delarna för 50 år sedan. Om någon skulle undra kan jag berätta att själva bilen är från 1975 och tillhör modell MKIII.

På tal om huven så har jag bestämt mig för att bygga om öppningsmekanismen så man, i enlighet med god sed, kan öppna den inifrån vilket man annars inte kan på denna årsmodell.

Jag är ledig på onsdagar och brukar passa på att ta en 6, 14 eller 21 kilometers promenad här i området.
I går tog jag en rejäl runda på 21,32 KM genom skogen på snöigt vackra skogsvägar i närheten av Lenhovda, snitthastigheten var nytt rekord, på en så lång runda, 6,07 vilket är 0,1 bättre än förra gången jag gick. Det var emellertid tufft för benen och ryggen eftersom man ju gärna spjärnar emot när man inte står fast riktigt. Väl hemma va det dags för träning med Krikke, en timma på gymmet och en halvtimma i bastun på toppe av det, vilken härlig dag.

I övrigt kan jag berätta att Robin sannolikt har fått lägenhet, och inte vilken lägenhet som helt, utan vår gamla lägenhet som vi hade på storgatan i Lenhovda. Vi var och tittade på den igår och snacka om flashback, det var som att komma 21 år tillbaka i tiden. Jeanette och jag hade den som vår första lya innan vi flyttade till Danmark 1990. Nu skall vi ordna med det praktiska med hyresavtal och allt det där andra så är Robin lägenhetsinnehavare på bästa adressen i byn, enligt min uppfattning.

Ibland undrar jag vad det är som gör att man timme efter timma kan stå i garaget och skruva med en och samma sak? Jag tror själv jag har Nordeuropas sämsta tålamod och i många stycken är det sant förutom när det gäller datorer och bilar.
Det har inte alltid varit så, jag vill bestämt minnas att jag vid flera tillfällen har upprörts så till den milda grad att det varit fara för både bilars och människors hälsa. Nåväl, numera är man lugn och fin som en nyskakad Pommac så det går väl framåt även på den punkten.

När det gäller bakändan på bilen så började det hela ju med att lyktglaset hade spruckit och jag beslöt mig för att byte inte bara glas utan hela bakändan på bilen, bensintanken skulle opereras in i kofferten, bakluckan skulle öppnas inifrån, så man slapp de fula handtagen och sist men inte minst, ville jag ha lyktor från den nya modellen av Mini från 2003 och framåt.

Nu i helgen var det således dax att montera ihop hela baletten och se om det passade ihop, det gjorde det inte, skulle det visa sig, och det med all önskvärd tydlighet. Bansintankens nedre hörn var i vägen för lyktorna, eftersom de bygger in mer, lyktorna alltså, än de som jag först hade tänkt mig. Fram med kapen igen och bort med en bit av tanken, stämmte det nu, då, nej naturligtvis inte, eftersom originalfästet till tanken är bortplockad och tanken således har flyttats ut ett par cencimeter. Fram med kapen och svetsen igen, ett par nya tankfästen tillverkades i ett nafs och fyra timmar satt tanken som en krocketklubba i skenbenet.

Nu skall jag inte trötta ut er med detaljer om infästningen av bakluckans låsanordning, som jag ju under inga omständigheter vill ha synlig utifrån, utan bara konstatera att jag numera kan öppna luckan inifrån efter en framgångsrik montering av låsanordningen från en Volvo 480.

På toppen av detta tålamodskrävande har jag tillverkat ett par lyktfästen som håller lyktorna på plats mot karossen, det gick på någon timma så det är inte mycket att orda om.

Det enda som oroar mig, här vid lag, är det faktum att det efter helgens operationer inte får plats mer än någon liter i tanken, det räcker kanske ner till Statoil och tillbaka, man får lida om man vill vara fin.

Notera också springan runt bakluckan, med tanke på att hela baken har varit sönderskuren så är det en rak och fin linje runt hela luckan, sannolikt den enda på hela bilen

Om någon skulle komma på den befängda idén att fråga mig vilken min första drömbil var så skulle jag sannolikt komme med en lång utläggning om att jag minsann har suttit i en sån, rört vid en sån, känt någon som haft en sån osv. Om jag fick tänka en stund över saken skulle jag utan tvekan säga Matra Bagheera!
Matra Bagheera är en väldigt konstig bil baserat på en trött Simca-motor men en glasfiberkaross omkring och ett annorlunda arrangemang med tre stolar fram och inga bak. Bilen kallades fattigmans Lamborghini och det inte utan anledning, det är en extrem bred och låg bil som inte riktigt gör sig på bild men väl i verkligheten.
Hur som helst har undertecknad blivit erbjuden tre dylika bilar på ett enda bräde, köpte jag alla tre skulle jag få dem för en spottstyver, det skulle senare visa sig att de var ungefär lika mycket värda.
Jag har genom åren hållit utkik efter Matra-bilar på blocket men det har alltid varit på tok för dyrt och nu helt plötsligt står mannen där med tre bilar och en önskan om innehållet i min något sargade plånbok.
Hur som helst hakade jag på bilsläpet och drog till sydliga nejder i akt och mening att hemföra rubricerad objekt till hemmets trygga hägnad.
Jag måste motvilligt medge att jag kände mig ganska upplyft vid tanken om att äntligen få pojkdrömmen uppfylld och det med hela tre bilar, eller hela var kanske en överdrift, för några hela bilar var det verkligen inte frågan om, knappt ens halva, faktiskt, trots säljarens idoga intygande att en ut av dem minsann hade genomgått en större historia med både svets och andra godsaker.
Nåväl, där stod jag alltså med mina mina drömbilar framför mig, pengar i näven, ett släp att frakta hem guldet på och en sjuk massa habegär men vad gör jag? Åker hem gör jag och det utan bilar på släpet!
Jag har väl inte gått och blivit vuxen och börjat funderar över sådana enkla ting som konsekvenser av handlande och sånt?
Jag vet inte, känslan är ganska ny för mig så den måste nog lägga sig lite innan jag defilerar den ytterligare. Hur det nu än blev med allting återvände jag till Småland med brustna drömmar, ett tomt släp men väl en full plånbok, men värst av allt en känsla av att ha fattat ett moget beslut för första gång i livet, eller kanske andra, med tanke på att frugan och jag nyss hade bröllopsdag.
Jag tror helt enkelt det är så att man inte alltid skall söka sina drömmars mål, vissa drömmar skall nog alltid förbli just drömmar eftersom de inte glänser lika mycket i verkligheten som i verkligheten.