Dyhrs liv

Det har, som bekant, varit lite ledighet här kring jul och nyår så jag har naturligtvis haft lite mer tid än vanligt till minin.
Jag är ju en smula pedant och därför har jag haft ett, för mitt ringa intellekt, stort pådrag innanför skalltaket i förhållande till frontens utformning. Från fabrik var passformen inte riktigt 100 och den har bestämt inte blivit bättre av att jag svetsat ihop hela fronten i fri hand. Om man tittar på fronten på en fabriksny mini så ser man att springan mellan skärm och huv inte alltid är rak och det har sedan början stört mig till den milda grad. Jag beslöt därför att springan på min bil inte skulle bli ojämn kosta vad det kosta ville. Således har jag fått kapa upp skärmen på två ställen för att rikta till kanten mot huven till en godtagbar nivå. Kalla mig pedant, perfektionist eller vad du vill, men har jag lagt två års arbete på ett projekt så skall detaljerna vara på plats.
Hur det än må vara med noggrannheten så är det ett faktum att fronten numera är provmonterad i sin helhet, det fattas lite spackling här och där men i det stora hela är fronten på plats.
Anledningen till att jag monterar alla detaljer innan lack är att jag vill vara helt säker på att det inte kommer att bli problem vid monteringen i slutet. När väl bilen är lackerad vill man inte stå där med en lykta som inte passar eller en huv som inte går att stänga.
Bakändan på bilen är från en 2003 mini cooper men framändan är från en 1960 årsmodell MK1 som den heter. Grillen har jag beställt i England tillsammans med mustachen ovanför, alltsammans är originala delar från fabriken som tillverkade delarna för 50 år sedan. Om någon skulle undra kan jag berätta att själva bilen är från 1975 och tillhör modell MKIII.

På tal om huven så har jag bestämt mig för att bygga om öppningsmekanismen så man, i enlighet med god sed, kan öppna den inifrån vilket man annars inte kan på denna årsmodell.