Dyhrs liv

I morse hånlog vågen åt mig. Trots hot om både död och ödeläggelse visade den 103,5 kg!
Jag har därför beslutat mig för att köra en vit vecka och med det menar jag en vecka utan öl, champagne, fet mat eller annat onyttigt. Målet är att minska med två första veckan. Har jag tur hittar jag lite fågelfrön som blivit över och kanske ett ännu mindre så kallad salladsblad att knapra på.
Det kommer att bli en tuff vecka, den saken är klar. Jag kommer här på bloggen att skriva någon sorts dagbok över mina vedermödor under veckan.

Idag har jag gått sex kilometer och spelat badminton i en och en halv timma så det känns som en bra början på veckan. På toppen av all detta elände har jag hållit mig från ett överdrivet intag av lekamlig föda, vilket också är en del av planen.

Under de senaste veckorna har jag, som någon kanske läst, städat ut ordentligt bland tidstjuvar och onyttigheter i livet. Målet med städningen är naturligtvis att få mer tid med sådant som är viktigt och betyder något och lägga mindre tid på sådant som inte har någon betydelse.
En av de saker som jag beslutat mig för att hinna med i år är motorcykelåkning, jag har haft hoj i många år men i princip aldrig haft tid att köra, men det skall det bli ändring på. Så fort snön och kylan släppt taget skall jag fara ner till farsan i Danmark, med lite tur och övertalningsförmåga från min sida skall frugan sitta bak när det bär av.


Förutom motorcykelåkning skall jag hinna med en annan sak också, nämligen att gå ner 15 KG, minst! Senaste åren har jag tagit på ordentligt och totalt saknat motivation att gå ner igen, det måste jag ändra på, jag funderar till och med på att skriva in mig i viktväktarna för att få lite professionell hjälp. För några år sedan gick jag ner från 107 till 83 på bara att år men det känns som om det fattas motivation att göra om bravaden, varför vet jag inte, men jag skulle bra gärna vilja ha tillbaka den.
Brorsan och jag spelar ju badminton en gång i veckan, och sanningen att säga så både låter det och ser ut som en flodhäst på land, för att inte tala om lätet från andningsorganen som påminner lite om det läte som uppstår när man startar en Volvo 240 med öppen motorhuv, skärpning, Hr Dyhr!

I November hade jag 14 bilar i olika stadier av förfall på min infart, numera står det inga och det, kära läsare, måste jag säga känns otroligt bra.
Jag beslöt mig i november för att göra mig av med alla, eller åtminstone en stor del av de tidstjuvar jag hade och fortfarande har i mitt liv. Målet är och har varit att göra av med alla bilar jag inte behöver eftersom de är de som stjäl mest tid.
I dag sålde jag den sista Atosen til en familj från Olofström, som hade godheten att även ta med sig hela mitt lager av Atos-delar som jag har gått och ruvat mig för ett bra tag.
Numera är det styr på den biten, nu skall jag bara få styr på resten såsom båten, kontoret, och en motorcykel som jag har fått över under mystiska omständigheter.

Som tidigare nämnt skall jag och de kära små, nåja så små är de kanske inte, till Vega i Mars i akt och mening att insupa lite norsk finkultur i dur och moll.

Utstyrseln sitter som en krocketklubba på smalbenet bortset från det faktum att magen har svällt ut en aning och att det är en smula svårt att andas med dunderförkylning i en gasmask.

Det kommer tvivelsutan att bli en fantastisk konsert men att bära gasmask under själva akten kommer nog att vara förenad med en viss fara så den får nog mest vara med för den goda sakens skull.

Jag och kidsen skall till VEGA på konsert med den fantastiska gruppen Kaizers Orchestra som nyligen släppt ett nytt album.
Som de hardcore-killar vi ändå är har vi förberett oss med inköp av den utstyrsel som krävs för ett arrangemang av den här kalibern.

Svart kostym med vit skjorta och slips samt gasmask kommer det att bli, enda problemet är vart man häller in ölen, det kanske går att göra någon sorts anordning med ett sugrör eller någon sorts vakum kanske, vi får se över det.

Hela familjen åker ner och bor över i Köpenhamn, men Janni som har lite vett i behåll stannar nog på hotellet mens vi andra gasar på.

Någon har haft vänligheten att slå sönder min 480 som stod vinterförvarad i en lada i Grönskåra natten till fredag. Bilen är totalt sönderslagen, antagligen med en yxa eller liknande.
Jag skulle tro att jag har lagt ner minst 200 timmar på att få bilen i toppskick och nu så har någon andefattig människa lagt 20 minuter på att omforma den till skrot, suck, vilka människor det finns.
Nåväl, det är tur det bara handlar om döda ting och att ingen människa kom till skada.

Robin har fått sitt körkort och en fin Saab 9-3 att fräsa omkring i, grattis säger vi!