I helgen lade jag ett lager epoxy-grundfärg på Robins bil som på slutet förhoppningsvis skall bli röd. Det är en smula tricky att måla en bi i ett garage där det nära nog råder arktisk klimat, det tar en stund att torka men resultatet verkar bli rätt ok ändå.
Maskerad och fin dax för grundfärg
Ett rejält lager grundfärg gör det möjligt att vattenslipa och få en slät yta innan topplacken läggs.
Robins bilbygge höll på att ta en ände med förskräckelse i helgen då bilen fattade eld efter svetsningen av ena tröskellådan.
Jag satt i godan ro och svetsade på ena tröskellådan när jag plötsligt ser att det kommer ut rinnande eld från dräneringshålen i tröskellådan, oljan som bilen har skyddats med hade tagit eld och rann nu ut på golvet och efter några sekunder var hela golvet och bilen övertänd. Som tur är fick Robin snabbt tag i brandsläckaren, som alltid finns till hands i garaget och med några välriktade tryck hade vi elden under kontroll.
Vad vi också hade var ett garage och en bil full av vitt pulver, som säkert skulle fått till och med den mest sönderknarkade kokainsnortare att bli grön av avund.
Det tog flera timmar att städa upp efter incidenten och både Robin och jag kände oss ganska skakiga. Efter släckningsarbetet rullade vi snabbt ut bilen från garaget ifall elden skulle få ny kraft, det fick den emellertid inte.
Nog lärde man sig en del av detta och jag skickade också en tacksamhetens tanke till den brandutbildning jag gick för några år sedan, den gjorde antagligen att jag inte fick panik när jag plötsligt stod i flammor till knäna.
Pulversläckare må vara effektivt, men du milde tid vad det svinar
Tänkte bara bidraga med lite stämningsbilder från den småländska naturen!
Höstlöven är så otroligt vackra och färgstarka
Vy över Lenhovda sjön, tänk att man kan få uppleva så mycket natur på en så¨liten ort
Kryptisk rubrik, va?
Så här ligger det till: Robin fick en 480 Turbo från 1988 i förra veckan men efter att ha monterat ner den för rotslagning gav jag upp utan vidare preludier, den var på tok för rostig under bakre kofångaren och minnena från tiden jag svetsade minin gjorde sig påminda med all önskvärt tydlighet. Således blev det att improvisera och det kvickt innan modet sjönk fullständigt i både avkommans såväl som mitt sinne. Jag hade också en Turbo 92:a på gården så den fick det bli istället! Visserligen hade jag tänkt göra i ordning den åt mig själv men under rådande omständigheter var det bara att ta skeden i vacker hand och ge bort 92:an med. Efter några timmar i garaget var 92:an strippade och efter ytterligare några timmar var alla fräscha delar från 88:an överflyttade och fastskruvade i vederbörlig ordning.
92:an är grå eller rättare den var grå, numera är den röd där framme och grå där bak, i framtiden skall den bli röd överallt var det tänkt.
En riktig fin årgång, med lädersäten, taklucka, läderratt och en massa annat lull lull
Äntligen är minin på hjul igen!
Jag har inte hunnit skruva med minin alls denna sommar och bilen har stått uppallat i verkstan ända sen januari. Därför kändes det extra skönt att äntligen få på underredet och hjulen så den går att flytta på igen. För skojs skull provmonterade jag de nya fälgarna som jag beställt hem från England, de är tre gånger så breda som originalt och 3 tum högre.
Jag skall försöka få far t på bygget igen lite senare under vintern men nu får den stå i en hörna och skämmas så länge tills andan fallar på igen.
Äntligen nere på backen igen, gosse vad låg den är undrar just hur det komemr att se ut när motorn kommer i och allt annat kommer på plats.