Jag har använt förmiddagen till att montera baklysena, vilket kan tyckas vara en relativt enkel uppgift men det kan jag intyga att det inte är, vilket meck att få dem i rätt vinkel och i rätt höjd, men det gick till slut. Nu återstår endast att göra en snygg vinge i glasfiber så de ser ut att vara en del av karossen.
Baklysen
Baklysen
Jag har lyckats luska ut att den bilen jag såg i en engelsk tidning var målat i en färg som heter Rootes Green och på konstiga vägar har jag kommit fram till att det är en chrysler färg, urgh! HIttade däremot en som hette Sage Green som är en Morris färg dock inte en mini, men nu börjar vi närma oss.
SageGreen heter den här sköna färgen, finns inte original för mini utan bara för den något äldre Minor
Jag tror jag har hittat färgen, det blev inte lila eller röd det blir Almond Green en färg från 1959. Som vanligt är inget bestämd inna färgen står på bordet, men jag tror denna skulle kunna ”do the trick”
Jag tror det blir skitsnyggt med gammalt stuk och många nya kromade detaljer.
Jag tror det är den jag vill ha, Almond Green heter den
Denna är för mörk och ser för modern ut
Jagstår i begrepp att beställa färg till bilen men kan inte för mitt liv komma på vilken jag skall välja, jag har hela tiden tänkt röd men nu börjar jag tveka, jag tror det kan bli riktigt ballt med lila, vad tycker ni?
Det är bara att välja
Robin och jag har begivit oss till hufvudstaden i akt och mening att lätta upp lit epå den trista vardagen. Dave Matthews Band stod på programmet, en konsert som vi sent kommer att glömma, vilket drag. Helt klart en av de bästa jag varit på efter Kaizers Orchestra och möjligen även Porcupine Tree som brorsan hade vänlighet att släpa med mig till för något tag sedan. Menyn stod på en hel del gamla låtar men även en del nya som jag inte kände igen, men det gjorde inget för det var fullt ös.
Vi var på Konserten med Uffe på Fantastiska Nöjen och väl på plats fick ju inte uffe ta många steg inna folk kom fram och ville hälsa på hanDen Killen till höger blev Robin speciellt glad över att få träffa, han heter Martin och är för mig helt okänd men för Robin, som lyssnar på Bandit Radio, var han helt klart en kändis, det är nämligen han som snackar där.
Robin, Uffe (Fantastiska Nöjen) och Martin (Bandit Radio) delar en stilla pils.
Lite skillnad att se DMB här i Stockholm mot när jag såg han i Los Angeles 
I morse vaknade jag klockan fem och gick upp klockan halv sex, trött som en hummer men oförmögen att somna om. Ett par koppar kaffe, lite käk och ett dunk i ryggen senare infann jag mig ifört endast blåställ och iPod för dagens arbete. Jag måste medge att just nu är det inte lusten som driver maskineriet, har till och med umgåtts med planer på att ställa undan projektet till hösten, skall fundera lite till på det de närmaste dagarna.
Hur det än kommer att bli så har jag i alla fall fått lite gjort idag, jag har monterat tillbaka dörrarna, huven och bakluckan. Bakluckan sitter som en keps, huven är sne som en gammal ek och dörrarna skall vi inte tala om. Jag funderar ett tag på om jag hade fått med mig fel dörrar hem från blästringen för det stämmer inte någonstans, inte undra på att man känner sig en smula uppgiven.
Med uppbådande av all tålamod som någonsin funnits i min omedelbara närhet fick jag emellertid grejerna på plats om än beledsagade av en anmärkningsvärt stor mängd okvädningsord och utbrott och nu återstår endast finputs innan hela klabbet skall demonteras igen innan det blir dags för riktig montering.
Passade också på att provmontera spoilersatsen och det blev faktiskt ganska bra om man bortser från att det även här råder en påtaglig brist på detaljfinish, men skam den som ger sig.
Det var et rent elände bara att få dörren in i hålet, det stämemr inte någonstans alls.
Spoilersatsen var dagens uppmuntring, den kommer att kräva en del finputs men det är ingenting jämfört med dörrnas inpassning
Riktiga män och med det menar jag män och kvinnor som kör mac-datorer bör för den goda sakens skull markera sin ståndpunkt med en iögonenfallande huvudprydnad, dekal eller varför inte tatuering i Apples färg och form. Sen finns de av oss som tar det hela ett steg längre och bränner in symbolen för fritänkande direkt i huden
Där ser man vådan av att inte använda svetskläder när man svetsar gamla bilar, eller är detta kanske ett straff för den otrohet jag visat genom att köra Windows hela veckan?
En Applelogga bak på bilen är för mesar, vi riktiga hårdingar bränner in loggan direkt i huden, evig trohet är budskapet.